Nyheter

Recensionsdagar. Minns min första, när Bensin kom ut, det är 10 år sen nu. Jag hade precis flyttat till London och bodde ovanpå en sunkig pub i Bethnal Green utan kök. Kajsa Leander ringde på morgonen och grattade mig till recensionerna innan jag läst dem själv på hennes svala, otåliga sätt.

När Feber kom ut var jag hemma över sommaruppehållet. Bodde här på Gärdet och vaknade tidigt på morgonen och gick ner till Brantings Livs som öppnade sju på morgonen. Minns när jag gick nerför asfaltstigen den kalla junimorgonen, mer nervös än förväntansfull. Och sen såg jag DN i tidningsstället, och på första sidan var det en liten notis om recensionen där det stod något om "tonsäker", och jag kunde andas ut.

I morse drömde jag om att jag letade efter recensionen på DN:s kultursidor men inte hittade den, utan bara hittade stora reportage om Bob Marley med fantastiska bilder och insåg att jag bläddrade i något extravagant månadsmagasin istället, och precis när jag började tappa tålamodet ringde pappa och väckte mig. Jag har inte DN så jag hade bett dem ringa mig. Han läste upp recensionen och naturligtvis fastnade det enda negativa ordet genast på min hjärna som en fluga på ett flugpapper och var det enda jag kom ihåg när han var klar.

De recensioner som kommer på angivet utgivnings- och recensionsdatum påverkar en alltid mest. Det är som att man i förväg gjort sig extra mottaglig för betygsättning just denna dag.

Blev intervjuad av mamma för hennes blogg igår, det var nästan läskigt. När vi pratade var jag lite lagom distraherad som man kan vara när man pratar med någon man känner väl, ansträngde mig inte direkt för att förklara vad jag menade, men sen när jag läste den hade hon fattat precis allting rätt utan att jag tyckte att jag hade kommunicerat ordentligt vad jag menade. Det kändes nästan som tankeläsning. Det är väl inte så konstigt, eftersom hon känner mig så bra och förstår mig och dessutom har jag väl ärvt hennes sätt att uttrycka sig, både genetiskt och genom att vi pratar mycket, men det var ändå en väldigt konstig upplevelse.

Ikväll blir det i party! Har köpt en compressor och en ny mikrofon för extra bra ljud. Camilla som ska spela skivor skickade precis ett jävligt peppat mail. Ska fira att den där tanken som föddes i mig för snart två år sen, att jag skulle lära mig att producera själv, blev till verklighet. Nu kör vi!

Rolig dag. Den började med att jag och syrran tog bussen till Balders för att snoka runt lite på inspelningen av en dramaproduktion som SVT hyrt vårt sommarställe för. Vi möttes av en stor lastbil och nio personbilar nere på parkeringsplatsen, sedan hälsade vi på Håkan, den jovialiska produktionsledaren, och fick grönt ljus att gå upp i huset. Inne i huset myllrade det av folk - scenografer, sminköser, scriptor, regiassistenter, rekvisitörer, kameramän, det var runt tjugo stycken som höll på och ta fikarast som bäst. Alla hälsade vänligt utom Paprika Steen, den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, som svävade förbi oss med med ett plågat ansiktsuttryck. Jakob Eklund däremot, den manlige huvudrollsinnehavaren, var imponerad av vår toalett vilket kändes kul eftersom den är helt nybyggd. Eftersom det var en sängkammarscen som skulle spelas in blev vi beordrade att gå en trappa ner när det var dags för tagning, men vi tittade på monitorerna. Det roliga var att de hade ställt en dubbelsäng precis där jag brukar sova, så det ljus som de skulle vakna till är precis det ljus jag brukar vakna till, senast i söndags morse. Jag har alltid älskat det rummet, och det var vackert att se i monitorerna hur kameran svepte längs fönsterkarmarna och spetsgardinerna mot bakgrund av det kalla fönstret.

Mot lunchtid fick vi skjuts in till Gurra av scenografen, sen fikade vi på Delselius och tog bussen in till stan igen. Blev intervjuad av Mats Almegård för Ström på eftermiddagen, jag har gjort en låt till deras nya serie om Landssorg. Svårt att bli inspelad sådär, att formulera sig rätt direkt. Jag är annars sån som snackar på, liksom ringar in vad jag ska säga med hjälp av tio ungefärliga påståenden efter varandra uppblandat med hundra såhär och tvåhundra liksom. Och är van vid att uttrycka mig själv i skrift, där man kan stanna upp och komma på rätt ord. Nu var jag tvungen att skärpa mig och prata i hela, avslutade meningar. Problemet med att prata är ju att man inte vet exakt hur man ska avsluta meningen när man börjar den, så man måste sy ihop den i slutet på ett sätt som inte känns ultimat. Det känns som att det hela tiden är nödlösningar. Men en bra bieffekt av det är kanske att jag pratar lite långsammare då? Hoppas det. Folk har ibland svårt att höra vad jag säger för att jag pratar så fort. Det var trevligt i alla fall, roliga frågor, roligt projekt. Det sänds 14 februari 21.30.

Jag är en av tio elektronikaproducenter som valts ut av radioprogrammet Ström i P2 att göra musik på temat Landssorg.

Såhär skriver Ström om projektet på sin hemsida:

"Förra årets remixade pausfåglar ersätts av ett nytt radiorelaterat projekt. Denna gång undersöker Strömredaktionen hur Sveriges Radios sorgemusik skulle kunna låta - om elektronikaeliten fick tillgång till etern vid konstitutionella dödsfall och andra katastrofer."

Låten Ordlös som jag gjort speciellt för programmet kommer att spelas den 14 februari med sändningsstart 21.30. Den kommer sedan hamna på en samlings-CD som kommer ut under sommaren, likt det förra projektet Veckans pausfågel. Radioprogrammet Ström görs av Håkan Lidbo, Andreas Tilliander och Mats Almegård. Det höjdes till skyarna i media när det började sändas förra året för sina initierade reportage om smal elektronisk musik.

Ligger åtta på Fredrik Virtanens innelista med orden "lite som en synthpoppig Eva Dahlgren". Har blivit jämförd med Eva Dahlgren ett par gånger nu och tycker det är vansinnigt smickrande. Tror dock egentligen inte vi har så mycket gemensamt, men sjunger man viskande och på svenska så låter man helt enkelt som Eva Dahlgren.

Johan Lindqvist skriver i dagens GP. "Karin Ströms skiva En saga om en sten ser obehagligt new age-aktig ut på omslaget men rymmer faktiskt tio mycket personliga och beroendeframkallande poplåtar som alla borde ge en chans."