Nyheter

Kom precis hem från bio, såg Lars von Triers nya Direktören för det hele. En komedi, rolig faktiskt, hög pinsamhetsfaktor dock, ni vet sådär så man måste titta bort för det är så jobbigt. Inte alls så svår som man skulle kunna tro. Bra plot, handlade om en skrupelfri chef som låtsades inför sina medarbetare att han var anställd och skyllde alla obekväma beslut på en påhittad chef vilken ständigt befann sig i USA. Sen hyrde han en skådis som skulle föreställa den påhittade chefen, för att ha någon att skriva under ett säljkontrakt som skulle medföra att alla anställda fick sparken. Skådisen blev bemött med flera års uppdämd ilska och blev knappast populärare när den riktige chefen skyllde säljbeslutet på honom. Det hela komplicerades ytterligare av att han skulle spela chef för ett IT-företag utan att fatta någonting om IT.

Sen stack vi, Skojorna, och käkade på Texas Smokehouse. Ännu en ett klockrent SATC-moments där vi gick igenom de senaste nyheterna i varandras privatliv och diskuterade hur man ska definera ordet kär. Vi börjar nästan bli en parodi på oss själva. Istället för det sedvanliga hysteriska mailandet av inbjudningar och reply-to-all-missbruket gick vi även igenom veckans fester live, mycket praktiskt. Schemat som sattes löd Riche på onsdag, Kleerup och NG-smygis på torsdag, Julia på fredag och födelsedagsfest på lördag. Och sedan avsluta med nedladdningsmys, popcorn och nya avsnitt av Grey's Anatomy, för att eliminera söndagsångesten.

Ett lätt förakt, en önskan, en axelryckning. Förmågan att inte tänka. Döva allt med små små bokstäver, har aldrig njutit av att läsa, vill bara veta vad det står. Det kostar mycket att inte tänka, ständigt göra, ständigt göra. Glansen har slutat smitta och du står inte ut en sekund till. Anklaga någon. Tvinga någon. Fäst blicken.

Jag minns när jag gick till psykolog och satt i den där stolen och var väldigt arg och frustrerad. För allting var ju bara kemikalier. Hur jag mådde berodde bara på vilka signalsubstanser som behagade påverka nervbanorna godytckliga riktningar, det visste jag, för jag hade minsatt pluggat neuroscience i tre år. Och jag var ett hjälplöst offer för ojämn utpytsning och tvära kast. Så sa han "Men de här kemikalierna. Finns det inget annat namn på dem?". "Vadå?". "Finns det inget annat namn?". "Vad menar du, känslor?" sa jag, med ett vart-vill-du-komma-tonfall. "Ja."

Han hade rätt, givetvis. Jag kunde inte bara rationalisera bort känslorna som något flummigt påfund. Känslornas fysiska manifestation är ju dessa transmittorutsöndringar mellan synapser i ett enormt komplext nätverk. Men att säga att känslor bara är kemikalier är väl som att säga att musik bara luftmolekyler i svängning, det är klart att allting måste ha en fysisk uppbyggnad men det är inte samma sak som att säga att det ena är lika med det andra.

Det som gör allt så komplicerat är att transformationen går åt båda hållen. Det är inte bara så att känslor översätts till kemikalier, till exempel att man får ett negativt besked och sedan blir ledsen. Det kan också vara så att man känner sig ledsen utan att något har hänt, för att samma neurala mönster som man skulle fått av ett negativt besked har uppkommit av andra, fysiska anledningar - man kanske är trött, man kanske har PMS, man kanske är bakis, utbränd, deprimerad, you name it.

Man kan påverka känslor väldigt mycket genom tankar, genom att lirka med sig själv till att uppfatta en situation annorlunda, plötsligt kan en annan bild av problemet uppstå som inte är lika tyngande. Men vissa saker är rätt svåra att rubba, ibland känns det som hjärnan hakat upp sig på en känsla och bara inte kan nås av rationella argument. Det är då jag känner mig som mest offer för kemikalierna. Ibland vet man att ångesten är så onödig, men det spelar ingen roll, den har bestämt sig för att bita sig fast.

Lördagen den 10:e mars spelar jag på Megastore på Sergels Torg 14.00. Och signerar skivor om någon skulle vilja det. Kom förbi och säg hej!

Tack alla fina människor för att ni recenserar och tipsar om min musik i era bloggar! Milk milk lemonade och 3rd testament från USA, Temposhark i England; A fair judgement, Gergette, Strangelove, Tonyabeat, Pondtexter, Peter Trixe och Arahael här i Sverige. Och sist men inte minst - Roodo i Taiwan. Nu tipsar jag tillbaka om er. Puss!