Texter

rosornas åska

jag föddes i rosornas åska
i stolthetens stränga bestånd
där kärlekar brinner för våldsamt
att rymmas i kroppens förstånd

jag föddes i omättligheten
där markerna skallrar i fulhetens spjärn
där drömmarna bryter sig in under huden
och bränner som glödande järn

återuppstånden och okränkbar
dömd till att känna
dömd till försvar

jag föddes i rosornas åska
där blodet förgiftas till bläck
där lövverken svartnar av längtan
i gränsgångens blindaste fläck

jag föddes i tidens förstening
där hatet och skönheten kräver sin rätt
där spettekaksskeletten går sönder i vinden
och tomheten värker sig mätt

återuppstånden och okränkbar
dömd till att känna
dömd till försvar

hon som älskade dig

och även jag kom till att glömma
precis som det var sagt
ett hjärta lika förutsägbart

och skönheten som våldtog själen
när du brände in din makt
var precis som alla andra utbytbar

och hon som älskade dig
finns kvar i mina sånger nu
och även du
den bild jag hade av dig såsom

nåt som kunde vart vi
som hörde till en annan tid
ett annat liv som inte gled förbi

och så kommer du nu
och så kommer du nu
och så kommer du nu
och så kommer du nu

vi var hungerns olycksfåglar
i nattkristallers sken
utsvultna på ömhet och på tröst

allt vi sög ut ur varandra
när inget fanns att ge
med svarta skrik av längtan i min röst

men hon som älskade dig
finns kvar i mina sånger nu
och även du
den bild jag hade av dig såsom

något som kunde vart vi
som hörde till en annan tid
ett annat liv som inte gled förbi

och så kommer du nu
och så kommer du nu
och så kommer du nu
och så kommer du nu

x 2

som allt du var
som allt du är
som allt du var
som allt du är
som allt du var

ditt brott står kvar

det är det enda jag har kvar
att tänka att du kanske också tänker på mig nu idag
nu när jag inte längre går
in i världen som var vår som bara vi förstod att va

för bara några timmar sen
stod vi där och låtsades och låtsades som ingenting
och all den överblivenhet
som stod och värkte i ditt namn, vad ska jag göra med den

om jag fick säga några ord
om att du är mig lika kär som innan några linjer drogs
men din sort är inte gjord
för att hålla avstånd mot

och ditt brott står kvar
du älskade mig
inte bortom vett och sans
och du vet lika bra som jag kan inte ta
mot dig någon annanstans

och du pratade med min vän
hon sa det verkar som det tog rätt hårt på dig med tystnaden
du sa fast det är ju sånt där
som gör henne till den hon är och jag kände din närhet om igen

önskar du skrek nu är det nog
och allt mitt tycka om fick rinna ut tillbaka till ditt blod
och mina armar de fick hålla om din kropp istället för att hålla emot

men ditt brott står kvar
du älskade mig
ditt brott står kvar
du älskade mig

ditt brott står kvar
du älskade mig
inte bortom vett och sans
och du vet lika bra som jag kan inte ta
mot dig någon annan stans

hackney downs

ett tåg som var sent
och en luft som var kall
och en himmel i grader av grått

nej här fanns inte mycket att älska men
fulheten blev till något vackert och rått

när vi började röra oss framåt så hade jag
vetat ett tag att ikväll
skulle bjuda på någonting oförblommerat
i otäjmbar jeansblå modell

och det är märkligt hur saker blir verklighet först
när behoven bytt ut sina namn
märkligt hur du rusa in i mitt liv
när jag precis somnat in i hans famn

jag vänta mig inte att se dig
nej jag hade
aldrig sett dig förut
och skulle jag ens ha försökt hade jag
aldrig kunnat tänka ut nåt som du

och du sa efter det här kommer du aldrig mer
att skriva en ledsen sång
och jag sa då kanske måste gå härifrån
för ledsna sånger är vad jag handlar om

du kalla mig för k
man kan ändra sig
sa du när du vände dig

jag hette redan k
på ett annat språk
det han prata med mig på

och du sa efter det här kommer du aldrig mer
att skriva en ledsen sång
och jag sa då kanske jag måste gå härifrån
för ledsna sånger är vad jag handlar om

du
kalla mig för k
man kan ändra sig
sa du när du vände dig

jag
hette redan k
på ett annat språk
det han prata med mig på

och du sa efter det här kommer du aldrig mer
att skriva en ledsen sång
och jag sa då kanske jag måste gå härifrån
för ledsna sånger är vad jag handlar om

du
kalla mig för k
man kan ändra sig
sa du när du vände dig

jag
hette redan k
på ett annat språk
det han prata med mig på

du
kalla mig för k
du
man kan ändra sig
du
sa du när du vände dig
du

inbrott

jag trodde inte det fanns såna som du
och jag hade rätt ännu en gång
jag trodde att jag landat i ett stelnat nu
men när du kom så tog min själ ett annat språng

en lycka att spjärna emot
att vägra tro
leende

en spricka
där nåt smög sig in och gjorde mig
levande

men jag får väl gå med på
en värld precis så tråkig som jag trott
där den som slår undan benen
aldrig kan va den som tar emot

ja jag får väl gå med på
det jag lärde mig av alla er
det är ren idioti att be om mer

du har tur (du)
att gå fri (tog)
från en blick (dig in)
som ser skönhet i allt

visa hur (som)
jag kan dö (ingenting)
inuti
till er sanningshalt

du stal ett mörker och ett självförsvar precis
när jag förlikat mig att godta verklighet
som om du skickats ut att vara ett bevis
på något gömt som hölls vid liv i hemlighet

men skulden
av huvudets tyngd
är inte din
det var jag

som lät dig
ta bort mina stygn
i varje nytt
andetag

men jag får väl gå med på
en värld precis så tråkig som jag trott
där den som slår undan benen
aldrig kan va den som tar emot

ja jag får väl gå med på
det jag lärde mig av alla er
det är ren idioti att be om mer

du har tur (du)
att gå fri (tog)
från en blick (dig in)
som ser skönhet i allt

visa hur (som)
jag kan dö (ingenting)
inuti
till er sanningshalt

och trots alla löften
tog du dig in
precis lika enkelt
som någonsin

du har tur (du)
att gå fri (tog)
från en blick (dig in)
som ser skönhet i allt

visa hur (som)
jag kan dö (ingenting)
inuti
till er sanningshalt

jag såg din själ

den första natt jag sov hos dig
och aldrig mer ville vakna
jag var så rädd att tiden skulle
röva bort dig i saknad

hur kunde jag börja falla in
i dina tysta andningsljud
hur kunde jag börja älska dig
när allt jag kände var din hud

men jag såg din själ (oh-oh)
jag såg din själ (oh-oh)
när du inte såg (oh-aha, ha-oh-aha)
när du inte såg (oh-aha, ha-oh-aha)

du lämnade mig mörbultad
av spindellätt beröring
du gav mig det som bara finns
i händernas överföring

hur kunde jag börja älska dig
när allt jag kände var ditt skinn
hur kunde jag tro att jag fick gå
dit ingen annan släpptes in

men jag såg din själ (oh-oh)
jag såg din själ (oh-oh)
när du inte såg (oh-aha, ha-oh-aha)
när du inte såg (oh-aha, ha-oh-aha)

x 2

demonerna i mina pupiller

och jag ska komma ihåg allt du sa
att du aldrig vande dig
vid att aldrig vänja dig vid mig

jag ska komma ihåg allt du var
när du somna i min famn
lärde mig helt nya namn

men jag kan inte låsa in dig
i det jag behöver av dig
och jag inte låtsas vara någon
som inte kräver dig

du såg demonerna i mina pupiller
och de leder mig bort från dig
du såg demonerna i mina pupiller
och de leder mig bort från dig

du såg demonerna
du såg demonerna
du såg demonerna
och de leder mig bort från dig

och jag ska minnas vilka vi var
om morgnarna om nätterna
i skulderna och rätterna

och när du sårat mig sönder tillbaks
nekat till allting som fanns
tagit dig nån annanstans

då vet jag att du går fri från
en kärlek för stark för din kropp
och det är bara för mig att betala av på
den svagares skuldbelopp

du såg demonerna i mina pupiller
och de leder mig bort från dig
du såg demonerna i mina pupiller
och de leder mig bort från dig

du såg demonerna
du såg demonerna
du såg demonerna
och de leder mig bort från dig

ifyllnad

du krossar allt mitt motstånd
dödar varje ansats till försvar
du gav dig på mig redan
innan jag ens visste vem du var

vad säger en ögonfärg
om ord som aldrig lämnade din mun
du går genom blod och märg
men utan någon grund

du ler som vargar ler
med käkens linjer skärandes i luft
du föddes att bevisa
fåfängans förädiska förnuft

vad säger en benstruktur
om samvetet du dövade i natt
vem är du med slutna ögon
får du mig besatt?

allt jag visste
att du inte var
vaknar upp till
tystnaden av tomhet som blev kvar
allt jag önskar
kan jag fylla i dig med
kan jag fylla i dig med

allt jag visste
allt jag visste
allt jag visste
allt jag visste

du lämnar inget orört
blundar med den makt som skrevs i snö
du glömde be om ursäkt
för begär som lämnades att dö

vad säger ett ansikte
om dina intentioners karaktär
jag sugs emot dina syften
vilka de än är

allt jag visste
att du inte var
vaknar upp till
tystnaden av tomhet som blev kvar
allt jag önskar
kan jag fylla i dig med
kan jag fylla i dig med

allt jag visste
allt jag visste
allt jag visste
allt jag visste

tills fulheten stillar vårt blod

du
påminner mig om nån som en gång var jag
du
påminner mig om någon jag glömt att va

älskling om vi hade dansat
så hade vi dansat så bra
och älskling om du hade kysst mig
stod träden med rodnande blad

men vad tjänar världen en kyss
det var nån annan som ilade nyss
vad tjänar en hand som berör
när ömheten ändå förmultnar och dör

dig
blir jag aldrig trött på
men det har jag sagt förut
jag har ingen respekt för känslor som jämt tar slut

älskling!
som jag vill ha dig
men jag har inga skäl kvar att tro
början är alltid så vacker
tills fulheten stillar vårt blod

för vad tjänar världen en kyss
det var nån annan som ilade nyss
vad tjänar en hand som berör
när ömheten ändå förmultnar och dör

du
i nattslamrets mörker med din jackas hud mot min
du
och en definition
som jag antar är bara din

älskling!
om vi hade dansat
så hade vi dansat så bra
och älskling om du hade kysst mig
stod träden med rodnande blad

men vad tjänar världen en kyss
det var nån annan som ilade nyss
vad tjänar en hand som berör
när ömheten ändå förmultnar och dör

men vad tjänar världen en kyss?
men vad tjänar världen en kyss?
som berör
som berör

fantomhalvan

jag kände värken utan att förstå
och utan att begripa var den var
tills jag såg
att den vart förlagd
i dig

och allting låg och väntade på dig
för sångerna lät annorlunda när
du fanns där
allt fick premiär
med dig

och min kropp
kan inte rymma dig
den blir förvånad varje gång jag ser

allt du är
du ligger bredvid mig
jag kunde aldrig föreställt mig mer

bara huden kan
känna vem som är fantomhalvan
vi kom samman
som kontinenter som kom från varann

du drabbade mig vårdslöst och brutalt
allting i hjärnan fick möbleras om
när du kom
radera allt jag lärt
av dem

och större än allt allting ändå så skört
att såra dig gör ondare än att
såras själv
men vi sluts alltid in igen

med min tyngdpunkt
utanför min kropp
var jag alltid på väg nån annanstans

men nu finns den
i din omfamning
ett fäste som jag inte trodde fanns

bara huden kan
känna vem som är fantomhalvan
vi hör samman
som kontinenter som kom ifrån varann

silent night

always a violent sight
the one of your face in the night vision blur
another slient night
since closing the door to the world that we were

and as I walk to the bar
with an unwanted love that is locked to your name
I know that saying one word
will draw me right back into your world again

so look the other way
there's nothing you can do can make it right
there's nothing more to say
and all I want to do is black you out
will never let you near again
will never let you talk your way back in
just look the other way
just look the other way

and you talk to my friends
saying it kills you to see me like this
feeling you painfully close
as you say 'yet these ways are what make her what she is'

and in a prettier world
I'd try to transform all the warmth that remains
but why should I let you win
when you never cared enough to care all the way

so look the other way
there's nothing you can do can make it right
there's nothing more to say
no this will be another silent night
will never let you near again
will never let you talk your way back in
so look the other way
just look the other way

and I wish that you would scream and shout
and say baby please just hear me out

but you don't
and you won't
so I keep on protecting myself from my hopes
no you don't
and you won't
so I keep on protecting myself from you, oh

just look the other way x 9

mänsklig

jag minns det som ett stråk av lättnad
för du kändes ingenting
inte förrän nästa morgon
satte min beredskap in

jag trodde att du kunde få mig
utan att häftas vid din själ
men jag bedrog mig och när du gick därifrån
var jag under ditt befäl

så tillåt mig att känna
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig att vara
den som missförstod och fäste sig

med dina ögon framför spegeln
är mitt ansikte förbytt
du stal alla mina vapen
och börja leta efter nytt

vår romans var inte dödfödd
den var aldrig ens förlöst
och ändå tänker mina läppar
på din mun bevekningslöst

tillåt mig
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig
tillåt mig att sakna dig

besjungen/förbisedd

vem kan äga dig ändå?
vem kan äga ditt bångstyriga hår
varför skulle jag försöka göra dig till min
det skulle ändå aldrig gå

du sveper in mig i din själ
du sveper in mig i allt som ler och härjar där
du rövar bort mig till en plats som gör mig lycklig men
jag får aldrig stanna där

du gör som du vill
och du struntar i
förhoppningar som skapas i din fart
ibland bli besjungen, ibland ses förbi
är ingenting min stolthet klarar av
så hejdå, eufori
hejdå

jag önskar att jag nådde in
jag önskar att jag hade samma makt över ditt dopamin
jag önskar att jag kunde vara lika söt som flickorna som kunde kalla dig för sin

du kommer in och jag ser direkt
att du tänker stärka ditt djävulsgrepp
du missbrukar makten du tagit dig
jag önskar jag kunde förmå mig att hindra dig

en saknad lika häftig

en saknad lika häftig föll över mig idag
som om du vore min, som om du gick att nå
du hade något annat och undran sitter kvar
en saga om en sten var allt du lät mig få

och kanske står en smärta och väntar på mig nu
men vem har råd att rädslas för nåt som stort som du

jag tänker slita bladet ifrån munnen
så allt det röda rinner ut
jag tänker anmäla vår kärlek som försvunnen
för ingenting har känts som du
ingenting har känts som du

nånting som liknar tillit steg upp i mig i idag
fanns inget kvar än allt jag aldrig sa
och jag är skyldig känslan att börja vara jag
och göra ett försök att sticka hål på ditt försvar

och kanske är det dumhet, en ny naivitet
men jag kan inte leva med allt jag inte vet

betydelsen av rum

glöm den gud som skyddar mig mot kärlekens förakt
jag bjuder på att utstå andras hån
du river upp ett liv i mig när andan faller på
och struntar i att städa efteråt

och om jag kunde räkna alla flickor i din famn
som känner att just hon är speciell
men bara med ditt tonfall när du uttalar mitt namn
lyckas du få ut mig varje kväll

betydelsen av rum
betydelsen av rum när du går in
betydelsen av rum
mellan dessa väggar är du min

jag borde veta bättre än att springa efter dig
ditt ego är nog lagom stort ändå
men ingen annanstans är jag så levande som där
fyra väggar omsluter oss två

du talar nog med andra flickor som du gör med mig
och tar på deras kinder med din hand
men bara i ditt tonfall när du uttalar mitt namn
köper du dig fri från alla band

psykos

varje morgon gick jag från dig
med en blåtira om hjärtat och ditt krav att inte älskas runt min hals
visste att du aldrig såg mig
men vad fanns det att se när allt var väntan på nånting som aldrig fanns

och med ditt betsel i min käke
tänkte jag dig sönder medans du svalt mig samman med likgiltighet
och hur jag än försökte
kunde aldrig dölja min brutala trogenhet

jag var aldrig så lycklig
som när jag var på väg till dig
jag var aldrig så lycklig
som när jag var på väg till dig

jag brann av ömhet och förtvivlan
en åtrå skruvas åt i frustration att inte nå en sluten själ
och jag stred emot min tvivlan
om du fanns nånstans inunder
eller bara dolde tomhet väldigt väl

och som du slog mig sista dagen
lungorna och ut i blodet aningslös om ordens smärtgräns
varje knytnävsslag i magen
tog jag tyst och stilla för att stanna kvar hos dig

galenskap

klaustrofobi

fast ännu i ditt mörklagda rum
kysser du min medvetslösa mun

och mitt motstånd är slut nu sugs jag in i din ödelagda värld
jag ger upp i min inlåsthet att vilja vara där du är
och jag väcks i min sömn, det är du i min dröm och du spelar så bra
glömd är det enda jag vill du ska va

du finns kvar fast du förklarats död
slår tillbaks i skydd av sömnens lögn

definition

var det något i ditt väsen?
eller bara allt du kom att bli för mig?
jag tror aldrig jag var kär men
det du spräckte sönder höll mig kvar hos dig

du tråka ut mig som de andra
kunde alltid räkna ut ditt nästa drag
men det fanns mycket kvar att klandra
jag ville tävla, ville vinna, slå tillbaks

älskling
jag ville dig illa

sorgligast är denna ömhet
en kroppslig värme öronmärkt för dig
och mitt i all lönlös dumhet
kommer den och påminner om dig

jag trodde jag skulle bli först att gå
och visa vem som hade rätt
men du hann före och lät mig förstå
att jag fallit på mitt grepp

jag ville dig illa
jag ville dig illa
åh älskling

en gång bad du om förlåtelse
för jag hade nåt du ville ha
och jag trodde jag var upprättad
tills jag såg att jag var utbytbar

och jag ska inte bry mig om att du
fått för dig att inget är svårt
men att se hur du inte tar skada
som jag gör sårar så

sneda ögons vakenhet

jag har inget annat skäl
än sneda ögons vakenhet
och tunna läppars tanklöshet

jag har inget annat skäl
än skönhet så som den ser ut
hos någon som är gjord som du

och gud ska veta att du är
oförtjänt av kärleken jag ger
men all rationalitet är förbisedd
för skadan är som alltid redan skedd

vill du ens veta varför ditt namn
kom att bränna så starkt?
allt fick du heta, men i din famn
blev jag ordlös i allt

hur jag hatar att du tog
mitt levnadsbara varande
i gisslan mot besvarande

var det skenet som bedrog?
ett svårmod struket på din hud
i otillgänglighetens skrud

vem kan veta hur du är
vem vet hur mycket kärlek du är värd?
jag vet bara att din skare var för hård
för mig att kunna lämna några spår

och min stolthet ligger ner
gå fram och sparka och jag kommer be om mer
men av allt som finns är rädslan ändå störst
att ingen kommer väcka samma lust

vill jag ens veta varför ditt namn
kom att bränna så starkt
allt fick du heta, men i din famn
blev jag ordlös i allt

stillbild

du bär mig på så ömtåliga skaklar
sprödare än Mariekex
och ändå har jag redan lyckats glömma
hur det var jag gjorde när jag gick om allting spräcks

och varje dag som du inte försäkrar
lyser sprickorna igenom min parkett
och skrämmer och förlamar och förstelnar
och griper tag i mig i djävulsgrepp

och om jag kunde frysa tiden till en stillbild
så hade jag fryst den just nu
jag är så rädd för alla dagar efter denna
jag är så rädd för att tiden ska ta slut
jag är så rädd för att tiden ska ta slut

och ingenting kan få mig att förlåta
inget kan få mig att stå still
och det är inte alltid lätt att veta
men jag vet alltid vad jag vill

och varje dag som rädslan ringar in mig
och hotar ta tillbaka allt du gett
förloras all min styrka till ett tomrum
som sprider sig som sprickor i mitt skelett

en saga om en sten

och allt ska fortsätta att påminna om dig
tills städerna en dag har tröttnat på ditt namn
en sista värk ska du värkas ut ur mig
lika onåbar som siffrors samband

och ditt ansikte ska ristas om
till att bli något nytt
stavat svart och inte rött
mina nervtrådar ska kopplas om
dras förbi, lära sig
att ditt hjärta föddes dött

allt är frågat, allt är sagt
allt är över nu
jag kan släppas ur din makt
jag kan ledas ut

jag vill bara vara sorg för dig
en oförmågans tagg
som tystnaden lämnat

och ingenting ska stelna i ett vackert ärr
bara en dag
ska du upphöra kännas

och jag är lika rädd för sommaren
som jag var efter det
att min tid hade gått ut
varje vattenyta kan ditt namn
och de ska ropa det
tills all skönhet tagit slut