Nyheter

Med Kleen af Björn och Martin Gelin

Var på Elle-galans 10-årsjubileum igår. Dita von Teese var hitflugen som den stora stjärnan, men blev utkonkurrerad av en man i fotriktiga skor. Hansi Friberg kom fram till mig under efterfesten väldigt stressad. "Har du en penna?" "Nej" "Kajal då? En gammal tändsticka?" "Tyvärr. Är du ute efter Dita von Teese autograf eller?" "Nej, Fuglesangs! Det är till en kompis!" Lite senare under kvällen visade nöjeschefen för en av Sveriges största dagstidningar stolt upp paparazzibilderna hon smygtagit av Fuglesang, där hon låtsas ta bilder av sina vänner men i hemlighet zoomat in på astronauten. Och när han gick upp på scenen för att dela ut priset till Årets blickfång, Helena Hörstedt, rodde han hem kvällens i särklass längsta jubel.

Med Carl M och Karin Winther

Det var kul att se blaserade mediepersonligheter drabbas av stjärnfeber, men själv var jag mer intresserad av att prata med min gamla barndomsidol Neneh Cherry. Hon berättade om när hon åkte till Afrika som femtonårig Londonbo i Clash-t-shirt och fattade vad kvinnlighet var. "Kvinnorna där tog hand om allt, styrde och ställde, i butikerna, på marknaderna, med en bebis påryggen. Kvinnlighet var något lovsjunget, fantastiskt. Jag gick in ett rum och två okända kvinnor började klämma på mina bröst och ta på mina armar och ben och rumpa och sa "Yeah yeah, you are woman, you ready for baby." Det känns som något av det där finns med på Raw Like Sushi, en sån enorm självklar kvinnlig kaxighet som jag och mina mellanstadiepolare dyrkade.

Jag och Neneh

Lyckades i alla fall hålla mig undan från pinsamheterna ikväll - förra året ramlade jag ju när jag på skämt skulle lägga en rundspark på Johan Renck.

Fyra fåglar i Uppsala Nya Tidning av enligt egen uppgift tokcharmad recensent. En trea i Kristianstadbladet och tre hästar i Sydsvenskan:

För tre år sedan gav journalisten och författaren Karin Ström ut en femlåtars-ep där euforipopen i P3-spelade "Darling" påminde besvärande mycket om Marit Bergman.

När Ström nu albumdebuterar har hon bytt både språk och instrumentering och, som alla andra, startat eget skivbolag. Det är en lyckad nystart. "En saga om en sten" är vinterödslig elektronisk pop som kan bli teatral utan att det börjar klia i kroppen, kylslagna syntslingor, en sval och tröstande röst och dagbokstexter om dopamin och svår kärlek.

Lite som Otur på svenska. Eller, som i de dansgolvsanpassade "Besjungen/förbisedd" och "Klaustrofobi", som en Kalle J-remix på någon av Eva Dahlgrens åttiotalsplattor.

Funky Music recenserar skivan och Risky Bizniz tipsar. Puss på er!

Idag släpps min skiva. Den går att köpa i min egen mp3-shop (klicka på köp i menyn till vänster), på CDon.com, megastore.se, utvalda skivbutiker och på iTunes. Läs recension i DN.