Nyheter

Sjöng två låtar i TV 4:s Nyhetsmorgon i morse. Fick gå upp klockan fyra, känner mig helt väck i skallen nu. Se klippen här.

Kvällen började på Indigo med skön musik, blandade gammal 80-talssynth som med nyare förmågor som Aerial, Klaxons, Yuksek, Circlesquare och Love is a burning thing. Slängde in lite Sultans of Ping, Talking Heads och Corey Heart också, och Sham 69 och Nina Hagen. Inte så mycket publikfrieri den här gången. Ville spela Orups Rika flicka men då dog CD-spelaren. Det gjorde den förresten lite hela tiden, kanske för att vi spelade för högt men folk kom ju fram och bad oss sänka hela tiden och då brukar det ju vara lagom hög volym.

Sen tog vi vår posse och drog till Riche, mötte upp några engelsmän på vägen som vi lyckades ta in, och sen Berns. Dopaminet flödade ikapp med vinet. Jag måttade karatesparkar på allt som rörde sig, balanserade vinglas på huvudet och delade med mig av mitt läppglans till alla som ville ha. Jag var lite extra på gång. Förlåt alla som kom i min väg, men ni kan i alla fall vara glada att jag inte bet er kärleksfullt i armen för det har också hänt. Det var bara det att jag var så fruktansvärt lycklig, jag blir sån då.

En fantastisk kväll som avslutades med Max-hamburgare hemma i soffan. Idag kände jag mig dock rätt sliten. Amadeusz drog iväg klockan halvåtta och fiskade den galningen, själv pinades jag upp vid tolv för att åka ut till landet och kolla elementen och vattnet efter TV-inspelningen. Lunch med brorsan på Rice, fika med Lasse och Elise, hem, tvätta. Ska lägga mig tidigt ikväll eftersom jag ska vara med i TV4:s Nyhetsmorgon imorgon, jag ska vara där fem så jag måste upp fyra. Gonatt underbara värld.

Cheap Monday-fest på Nordiska Muséet igår. Jag var sjukt peppad på grund av att jag var på strålande humör. Patriksson anordnade och alla var där, som alltid när de styr upp. Konstigt chokladöl serverades i champagneglas innan visningen. Säkert trendigt men jag saknade mitt vita vin. Smärre panik utbröt när alkoholen tog slut och vi fick stå och vänta in visningen i en halvtimme alldeles tomhänta. Till och med slattarna tog de för oss.

Visningen var bra, snyggt och proffsig gjord och innehöll bärbara grejer som ändå hade en edge. Efter visningen spelade Gurras Bendts band, sjukt charmiga att se och lyssna på. Det kom mer öl också, ska jag säga till Patrikssons försvar. Men det bästa med festen var goodybagen. Man fick ett par skor! Jag har på mig de nu, eftersom jag inte orkade gå hem i högklackat i morse. Supersköna. Jag blev helt chockad över att ett företag för en gångs skull är så smarta att de fixar en ordentlig goodybag. De är oftast riktigt usla, priset togs av ett evenemang på Grand Hotel i torsdags där man fick tre kataloger och en nyckelring från underklädesmärket Triumph. En nyckelring! Släng in en trosa for God's sake!

Vid tio tog vi en taxi till Nöjesguiden som hade Stockholmspriset-fest på Nymble. Sjukt mycket folk och helt obegripligt svårorienterad lokal, man tappade bort alla hela tiden och det var omöjligt att hitta dem igen. Annars var det rätt kul. Pratade relationer med Spicey. Bondade lite med Dana. Hittade Gustav Gelin på ett bord med en ros mellan tänderna. Berömde Fredrik Lindström för hans TV-program och sa att det var det bästa TV-program jag någonsin tittat på, vilket verkligen är sant. 'Ni förstår inte vad ni har gjort' sa jag, 'ni förstår inte hur bra ni är'.

När vi skulle dra hem vid tre hittade jag inte garderobslappen. Förstår till denna dag inte vart den försvann men den fanns inte i min väska. Jag frågade varför de inte bara kunde ge mig jackan mot beskrivning, en Filippa K-trench med en avklippt halsduk i armen, kom igen, men han hade absolut inget svar på den frågan utan sa bara att reglerna var såna vilket gjorde mig extremt frustrerad. Till slut lyckades Amadeusz jiddra ut den i alla fall och sen kom en buss som vi tog och sen åkte vi hem och lagade äggröra och polsk korv. Ikväll ska jag och Amadeusz spela skivor ihop för första gången. På Indigo. För en kväll byts High Tech Hoes ut mot Lo Tech Losers. Det blir brutalt, synthigt, rockigt och vackert.

Du som spelar piano på våningen ovanför mig. Jag tycker om att höra det. Samma ackord, om och om igen, bara två stycken. Så mjukt och ändå med sånt eftertryck. Ett vackert tecken på stilla liv, helt ickepåträngande. Det är den bästa musiken. Varenda gång jag hör dig blir jag alldeles lugn.

Jag har alltid varit en trogen P3-lyssnare ända sen mellanstadiet. Och som artist är P3 den heliga gralen. När jag fick mailet från min radiopluggare i morse om att Betydelsen av Rum hade addats på spellistan skrek jag rakt ut av glädje. OK, den är på D-rotation vilket betyder att den spelas typ tre gånger i veckan. OK, den kan åka rätt ut igen efter sina obligatoriska fyra veckor. Men idag är jag en P3-artist och det känns riktigt bra.