Nyheter

Dagen började när min väckarklocka ringde klockan sex. Solen strålade lite försiktigt morgonröd och jag kände genast att det skulle bli en toppendag. Kvart över sju skulle Mr Regissören Tobbe hämta upp mig och stylisten Ana på Gullmarsplan. Vi stod och väntade i blåsten tills fem i halv tills vi upptäckte att Tobbe stått och lurat bakom en buss i tio minuter. Vi förenades i alla fall till slut och åkte iväg mot studion, Dagsljus, som låg i Västberga Industrimområde.

När vi kom dit var Kenneth (foto), Mattias (b-foto), Magnus (el), Emma (make-up) och Bemo (fixare) redan där och det var bara att sätta igång och rigga - greenscreen, kameror, ställningar, kläder, smink. Tobbe kom plötsligt på att vi skulle göra en bonusccen på toaletten, där solen lyste in på ett mördande snyggt sätt, så vi skjöt några scener där allra först. Sen frukost! Bemo hade handlat massa goda frallor och pålägg och juice.

Efter frukost var det dags att filma min synk. Först kläddes jag i en stor svart klänning med sidenband för att ge en dock-aktig/liten-flicka-i-mammas-kläder-känsla, sedan i en färgchock av Emma Borgström som kontrast. Tobbe var bra på att ge instruktioner förutom när han väntade sig att jag skulle svara på hans frågor med munnen igentejpad. Klockan ett var vi klara, vilket var tur eftersom jag då kunde slänga i mig lite lunch och skjutsas till Megastore där jag skulle uppträda och signera skivor. Det gick jättebra, har aldrig signerat så många skivor på en gång, ett tag stod folk i kö!

När jag kom tillbaka till studion hade modellerna - Love, Bez, Elin och Sara - kommit, som sedan filmades i olika poser mot greenscreen och svart med effektbelysning. Vi som inte var med för tillfället satt i "kundsoffan" och överdoserade salta pinnar under tiden. Tröttheten inbjöd till skämtsam jargong och dagens uttryck var utan tvekan "det gör vi i posten" (post production) vilket vi kom på även borde användas i verkliga livet när man vill skjuta upp grejer. Dagens ord var däremot "speed" (vilket de säger när kameran rullar, och vilket jag mobbade Bez för att han orpoffsigt nog inte använde under sina videoproduktioner). Bez busade även med peruken på ett väldigt lustigt sätt.

De sista scenerna filmades i ett badkar som vi hyrt på fashionabla Rivners för 200 kronor. Jag rev ner stora applåder för min undervattenssynk, som medförde att jag har lock för öronen idag. Men det var det värt. Dagen igår var ett exempel på hur fantastiska människor kan vara, att de ställer upp helt gratis på sin fritid för konstnärliga projekt. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på hur hårt alla jobbade svinbra från klockan sju till klockan till tolv på natten för att göra den här videon. Jag vet att den kommer att bli sjukt snygg. I'll keep you posted.

jag har fem stjärnor i snittbetyg på iTunes! i och för sig är det bara tre som har skrivit recensioner, men ändå. puss på er, vilka ni nu är.

haha! jag är nyförälskad i ord, meningar och tangentbord! jag har börjat på en ny roman. jag visste det, jag visste att det var musiken som låg i uttryckskanalen som en propp, jag visste att jag var tvungen att få ut en skiva innan jag kunde skriva igen. nu kommer det, och jävlar vad det kommer. inget jävla tillgjort tanke- och planeringsarbete, bara skriva. jag har skrivit hela veckan men idag var första dagen som jag bara inte kunde slita mig på hela dagen. jag skiter i att gå ut, jag skiter i att jobba, jag vill bara skriva. jag älskar hur enkelt det är, du har 28 bokstäver, mer behöver du inte, jag är kär.

Recension på isländska! Det är Party Zone, ett program om klubbmusik som sänds på Islands motsvarighet till SR som recenserar. Inte för att jag förstår nåt, men det ser så fint ut, särskilt som det är fyra stjärnor av fem.

Dagen började med att jag skjöt upp påbörjandet av en artikel i sju timmar, från klockan nio på morgonen til kvart över fyra på eftermiddagen. Jag mailade, MySpaceade, googlade, gick en promenad, åt lunch, köpte nötter. Ett tag gav jag nästan upp hoppet om att börja idag överhuvudtaget. Men till slut kunde jag bara inte komma på något annat att göra. Så jag började, och blev klar precis till Desperate Housewives.

Ibland känns det bara som att jag kommer att kräkas om man börjar skriva på något jag absolut inte känner för, och jag kan bara inte göra våld på mig själv och börja skriva. Och då måste jag liksom dra mig för att börja ett par timmar först. Idag drog jag mig längre än det tog att skriva artikeln. Men jag tror man jobbar när man drar sig, på något sätt, laddar upp mentalt. Jag intalar mig det i alla fall. Men man har jävligt tråkigt när man gör det. Det är tusen gånger värre än att skriva artikeln. Skriva är ju kul när man väl har börjat.

Fördelen med att ha tråkigt är att man har tid att tänka på totalt oviktiga saker. Idag gjorde jag en mental lista över "ohippa 90-talsakter som fortfarande är ohippa". De där som inte ens är i närheten av att bli hippa för att de är så ohippa - typ Enya och Enigma - utan bara är ohippa rakt igenom.

Live
The Rembrandts
No Doubt
Red Hot Chili Peppers
Crowded House

Konstigt att Gwen Stefani kunde bli så häftig efter hon slutade i No Doubt.

Sen läste jag i SvD att "hård träning minskar risken för bröstcancer". Man skulle träna hårt i en timme fem gånger i veckan. Vem gör det? Elitidrottare och totala träningsfreaks, på sin höjd? Varje dag är det något nytt långsökt som räddar en från cancer, som en procent av befolkningen skulle kunna tänka sig att göra, typ "att äta fem kilo blomkål om dagen kan skydda mot prostatacancer" och "att föda före femton års ålder kan minska risken för livmodercancer". Jag börjar undra hur de kommer på alla dessa olika experiment. "Hm, vi tar nåt jättelångsökt som ingen gör och så testar vi det på 10 000 personer... det måste ju vara något ingen gör eftersom alla får cancer. Vad ska vi ta nu? Sitta på huk två timmar om dagen? Bara äta citroner i tre månader?".

I de olidligt långa reklampauserna mellan Desperate Housewives-snuttarna insåg jag att tandkräms- och schamporeklamerna kan se sig slagna i töntighet från oväntat håll. Har ni märkt hur obetalbart kassa mineralvattensreklamerna har blivit?