Nyheter

jag har varit i kristianstad i en vecka, min barndomsstad. när vi åkte in över slättlandskapet i kvällssolen tyckte jag det var vackert för första gången. vuxenpoäng! innan har jag tyckt att platt var trist, men nu insåg jag det vackra i att se horisonten utan att vara nära havet.

jag har verkligen gjort ingenting, skrivit på min bok, gått promenader. att vara uttråkad - och då menar jag uttråkad i ordets bästa bemärkelse - gör under för kreativiteten.

ibland tänker jag att det bara är de som har ett rätt tråkigt liv som har tid att skriva böcker. och undrar vilka historier det är man missar. en rätt deprimerande tanke.

Ny musik för landssorg - en skiva med landssorgstema av svenska elektronikaartister utvalda av programmet Ström där jag bidrar med spåret Ordlös - fick en fin recension i DN häromdagen. Plattan går att köpa via Dotshop.

läste på någon blogg att de tyckte min blogg var skrytig. för att väga upp lite kan jag därför berätta om en helmisslyckad utekväll, nämligen den igår.

det börjar med att det regnar hela dagen och jag är på dåligt humör. känner inte för att gå ut, men jag ska göra en barrecension så jag måste ut en sväng i vilket fall som helst och har dessutom halvlovat kompisar hit och dit. så vid niotiden beger jag mig ut i regnet till morfar ginko där jag träffar elise. planen är sen att sticka till ljunggren och möta upp de andra

det första som händer är att jag får höra att elise ex är på ljunggren, och eftersom han tackade nej till midsommarfesten på grund av att hon var där känns det inte som en bra idé´att gå dit. helt OK, vi ska ändå mötas upp allihop på we-festen på cafét sen men det känns sådär lite tråkigt att det är som det är och att man måste hålla på och trixa och det blir en del snack om det. plus att mona inte ska med till we så henne missar jag. dessutom är vinet äckligt.

sen inser jag att min kamera har gått sönder på midsommarafton och bara tar suddiga bilder. inte nog med det, plötsligt vägrar den fälla in objektivet fastän det gick för några sekunder sen. blir stressad eftersom jag redan fått uppskov på recensionen en dag och det inte finns några marginaler, den ska lämnas klockan nio nästa morgon. ringer kamera-maestron lina och för att fråga om råd men hon svarar inte. vi tar en taxi till we-festen för det spöregnar och båda har glömt paraply. gratisdrickan har precis slutat serveras. lina kollar på kameran och upptäcker en spricka i objektivet. tilläggas kan att jag köpte denna kamera för två veckor sen i tokyo eftersom min förra fick en smäll på sitt objektiv så det inte kunde fällas in. jag får låna hennes kamera, sätta mig i en taxi tillbaka till morfar ginko, ta en ny bild och åka tillbaka.

när jag kommer tillbaka vill folk dra till riche och några går i förväg. elise vill gå på toa men kön är den längsta i världshistorien. det är fullt av folk man inte känner. vinet är äckligt. vi tar en taxi till riche för att det regnar så mycket.

väl på riche kollar jag upp om bolle jobbar eftersom han alltid ger mig och mitt sällskap vad vi vill ha gratis. nej, han är ledig. köper ett glas rosé till mig och elise, kvällens första drickbara. av någon anledning är lilla baren fylld av aspackade kostymnissar som verkar tro att de är på festival att döma av hur de helt förbehållslöst rumlar omkring på dansgolvet och spiller öl på allt och alla. det är värsta lördagspöbelträngseln. rastlös uttråkad stämning hos oss dock. lina, linda och tim drar till spy bar. jag och elise stannar en stund, sen kommer robin och buben, vi stannar en stund till, sen tycker robin att vi ska gå till east.

har aldrig roligt på east. känner ingen, det är bara inte mitt ställe. efter en kvart drar jag och elise i förväg till spy bar. det spöregnar fortfarande.

det första jag ser när jag kommer in i vita baren är mitt ex som jag inte pratar med. köper ett glas vitt.

stannar till halvfyra, sen tar vi nattbussen hem som kommer påpassligt. elise kokar pasta. konstaterar att det var en värdelös, men dyr, kväll. går och lägger oss och ställer klockan på 8.00.

så har man firat in sommarens ankomst. ja, till skillnad från de där putslustiga nu-vänder-det-och-blir-mörkare-igen-marodörerna väljer jag att se midsommar som sommarens startpunkt. för även om midsommar markerar årets ljusaste dag (med något dygns förskjutning) så är det väl ändå värmen som gör sommaren. och rent statistiskt är både juli och augusti varmare än juni. dessutom är det nu alla juli-semestrare tar ledigt.

det blev traditionsenligt firande på balders med 35 personer, sill-lunch med cornelis och avbrott för snapsvisor, jordgubbar och glass, spontandans på gräsmattan, knytkalas med allsköns kulinariska läckerheter, bastu och bad, några skandaler, mycket hångel, och folk som var uppe tills andra vaknade till liv.

nästa dag städade vi "som galningar" som min pappa skulle ha sagt, eftersom huset ska hyras ut till förmodat pedantiska tyskar. det tog hela dagen. övervägde att ta en bild på slagfältet morgonen efter men kände mitt ansvar mot bloggens känsliga läsare. bara 362 dagar kvar till nästa år!

nu är jag tilbaka i min lägenhet i stockholm. jag är lycklig. jag är kär. kär i en stad, kär i att man bara kan göra sådär, sätta sig på ett plan och några timmar senare landa i en värld som man knappt trodde fanns, som man bara hört talas som. kär i att få förväntningar uppfyllda, förväntningar av neon, myller, skyskrapor, mangaläsande tunnelbanepassagere och självspolande toaletter. kär i att sitta hemma och vara matt av upplevelser och minnen.

den sista dagen var nog den bästa. vi vaknade vid lunch efter att ha varit ute på velours, typ tokyos 2.35:1, och sen en risig men rolig hiphopklubb i roppongi kvällen innan. vi tog tunnelbanan ut till odaiba, en konstgjord ö gjord av sopor, och tog oss sedan vidare till ett av tokyos bästa onsen, japanskt spa. först bytte vi om till yukata, en slags informell kimono som man fick hyra, och åt lunch i en sorts food court. sen gick vi ut till en trädgård där vi vadade omkring i låga, stenbelagda bassänger som verkade masserande på fotsulorna. lina och linda stoppade ner fötterna i en damm där det fanns små fiskar som åt bort ens döda hudceller, men det vågade inte jag. sen gick vi till badhuset, där man var tvungen att vara fullständigt naken, och badade i olika mineral- och gyttjebad. vi avslutade med tjugo minuters fotmassage. skulle vilja att det alltid fanns ett onsen till hands på söndagarna.

efter vår himmelska onsenupplevelse tog vi tunnelbanan till harajuku där vi besöke bron över till yoyogiparken. här samlas alla cosplay-teens på söndagarna, tjejer och killar som klär sig i osannolika utstyrslar.

på kvällen var det dags för mitt gig på the pink cow, en supermysig liten bar i shibuya som ägs av en amerikanska från san francisco, tracey. underbart inredd med sjuttiotalsmysiga möbler och blommiga tapter. det var fyra band som spelade och jag gick på sist. ganska speciellt att sjunga på svenska utomlands, det har jag aldrig gjort förut, men jag fick faktiskt mycket beröm efteråt ändå. 'i didn't understand the swedish, but it was very good!" sa en entusiastisk japan och jag gav honom en klaustrofobisingel som freebie.

sen stannade vi kvar och jag pratade med en av traceys vänner, en brittisk 41-årig nyhetsreporter, precis så krass och torr och cynisk och intelligent som bara britter kan vara och jag ville aldrig sluta prata. lämnade kvar de andra och sa "take me somewhere", och hade ett underbart romcom-moment där jag cyklade på hans cykel och han sprang bredvid, längs tokyos folktomma breda gator genom varm mörk sommarluft, kyssandes varje gång jag stannade cykeln för rött, ropandes vidare vår aldrig sinande konversation. om bara några timmar skulle jag vara på flygplatsen men det var inte läge att vara förnuftig. jag kommer alltid att minnas det.