Nyheter

hur mycket jag än älskar att gå ut, så är det sjukt skönt att banga och stanna hemma ibland. skulle egentligen varit på debasers uteservering nu, och sen sticka till f12, men istället sitter jag hemma i pyjamasbyxor, med laptop på magen, en svt-dokumentär på tv och en påse karamellkungen bredvid mig i soffan.

kul utekväll igår dock. först middag på kvarnens uteservering och sen floras kulle där martin kellerman spelade skivor. sjukt trevligt ställe en varm sommarkväll som igår och alla mina favoritpersoner var där

gick bättre på jobbet idag. igår kände jag mig helt hjärndöd efter all resultatlös brainstorming men en ledig kväll fick fart på hjärnan igen. fast det ska bli skönt med helg.

sitter på bon-redaktionen och micke har satt på min skiva. (säkert för att retas lite, har redan lagt märke till ett drag av sadistisk humor.) känns så konstigt att lyssna på den, gör ju aldrig det. det som jag tänker på mest är hur jag orkade sitta där och leta i timmar efter just det ljudet och det ekot och den slingan, dag ut och dag in i flera månader? med ångesten över att det inte är tillräckligt bra hängades över mig hela tiden, och de tekniska problemen när något inte funkade, frustationen över att det inte blev som jag ville, känslan av att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. tanken på att göra en ny skiva känns oöverstigligt jobbig.

men sen vet jag vad det är, varför man orkar. skrev en ny låt härmodagen, den första på ett år. spelade in den med mobilens ljudinspelningsfunktion och satt och lyssnade i tunnelbanan på väg hem igår. och när man har en låt sådär rå, bara text och ackord, så vill man inget hellre än att producera den. man är liksom kär i låten, man älskar att spela den, sjunga den, vara i den. man drivs av ett begär att göra låten så mycket rättvisa som möjligt. det är värt allt arbete. jag längtar redan nu efter att få producera och spela in den.

har fått minimalt med sol den här sommaren men bredvid mina albinofärgade syskonbarn ser jag ju nästan brun ut. kanske min bästa strandaccessoar just nu.

torsdagens gråtmildhet kurerades med att hoppa in i duschen, tvätta håret, ta på mig en chockrosa klänning och en svart läderjacka med nitar som jag köpte i london 1997 och springa ut på stan. indigo, ljunggren, riche, china och spy bar hanns med innan jag stack hem. en riktigt rolig utekväll där jag träffade massa människor från olika eror,. kände mig så glad för att jag inte längre var ledsen så jag blev ännu gladare, och sen ännu gladare för jag var så glad, i en uppåtgående spiral.

i fredags var det dags för första dagen på mitt lilla sommarinhopp på bon-redaktionen. ska sitta där två veckor och redaktöra lite för h&m magazine. det började med att micke elmenbeck djupintervjuade mig i enrum i en timme om utgångsvanor, känsloliv och umgängeskrets, liksom bara helt apropå hans nyfikenhet, som värsta psykologisessionen. roligt med så rättframma människor. kul som omväxling att sitta på kontor, kändes jättevuxet att gå klockan fem. efteråt träffade jag josefina och vi satte oss på babylon, kändes också väldigt sofistikerat att mötas upp nedanför kontoret efter jobbet.

efter några timmar möttes vi igen på debasers uteservering, sjukt peppade. sen julia på spymlan, riche och east. femte kvällen i rad, men som jag sa till micke, jag låter aldrig mitt arbete gå ut över mitt uteliv.

igår kväll dock lugnt, terror på elm street hemma hos dj do it do it. nu ska jag sticka till långholmen och bada med mina syskonbarn.

gråtdag. det känns som ens innanmäte ständigt halveras och upptar mindre och mindre utrymme, som om något hela tiden smulas sönder till ingenting. känner mig ostadig och skakig som om jag inte hade någon tyngdpunkt. det enda som hjälper är att sätta mig vid pianot och spela. jag känner mig som en karikatyr på mig själv.