Nyheter

när jag var liten bodde vi i tvåfamiljsvilla och för att inte störa grannarna hade vi en regel att man inte fick spela piano efter klockan nio. det var tråkigt men förståeligt så den efterlevdes. jag brukar försöka hålla mig till att inte spela efter tio här hemma. någon gång när man kommer hem mitt i natten efter att ha varit ute och känner för att spela har jag väl brutit mot regeln, men inte så ofta.

fast ikväll hade jag kommit på en ny vers till "ditt brott står kvar" (ny låt på kommande skivan hehe) och ville bara spela den så det gjorde jag, va fan, klockan var ju typ kvart över tio högst. har en tendens att ta i ibland när jag tycker jag kommit på nåt bra så det gjorde jag drämde väl igång rätt bra. och då knackar det på dörren. på dörren! inte i väggen eller nåt sånt normalt. jag slutar genast spela och tänker att de kommer gå iväg. då knackar det en gång till!

hallå, vi är i sverige, har ni hört talas om konflikträdsla? skriv en sur anonym lapp för i helvete, som jag kan gå och muttra över, det är så man gör! knacka inte på min dörr. det är ju för fan mitt i natten.

och nu kommer jag glömma bort versmelodin också för jag hann inte spela in den. satan i gatan.

äntligen har jag återhämtat mig från helgen. som alltid när man spelar in video var det tidiga morgnar, mycket väntan, mycket frys, mycket rådd - och ändå så himla kul. videon ska föreställa mig och mitt tjejgäng ute på stan och kommer när den är klar att finnas på www.absolut.com. låten är nyskriven och heter silent night.

lördagen började klockan åtta på kontrast för hår och smink. stackars mona och tesa hade bara sovit tre timmar. fick ringa tesa som försovit sig. vid elva var vi klara och kunde börja filma. det som skulle föreställa varm sommarkväll var i den bistra verkligheten iskall duggande snålblåst. burr!

vi slängde oss lite kebab i crewbilarna innan det var dags att börja styra på spy bar. fixa ordning baren, rigga kamerautrustning och ljus. tesa och mona låg på en soffa och krävde godis. "köp sånadär hallonlakritspirater!" ylade tesa. vad gör man inte för sina vänner... jag sprang och köpte.

statisterna droppade in, och DJ:n Jonas Kleerup samt bartendern Adam "Dr Bakis" Sandahl. efter ett tag kunde vi börja spela in. jag hade köpt några bibbar vin för att alla skulle komma i rätt stämning. adam uppfann sin egen roll - den tjuvdrickande bartendern - och gick i sin karaktär med full fokusering. och blev rätt snygg efter ett tag.

kamerateamet var sjukt roliga att jobba med, helentusastiska och tappade aldrig ork eller glöd. charles, jon, andreas, ronny, manfred - hur orkade ni? kul att jobba med människor som brinner så mycket. och linda såklart, som agerade både sminkös och skådespelerska, en guldstjärna till dig!

mot slutet av kvällen var vi rätt möra. klockan tolv ville charles springa omkring och filma oss på stan och vi fick ta av våra sista krafter. men det gjorde vi gärna.

ett glas på spymlan efteråt, för att fira att dagen gått så bra, sen hem och sova. skulle fortsätta filma nästa morgon, ensamscenerna vid karlaplan, och vara på plats mejkad och hårstylad halvtio. så det blev att komma hem till linda klockan åtta... klockan fem samma dag skjutsade manfred hem mig och jag somnade i soffan inom några sekunder. men som sagt, en väldigt kul helg.

när det är modevecka är det party varje kväll! i tisdags helena hörstedts underbara visning och sen carin westers efterfest på riche. i onsdags cheap monday-visningen på ett ösregnande stadsmuséet, sen riche och spy bar.

i går bonfest på china. mina kära tamarindo-buddies micke och krister intog båset och körde pure vinyl. alla dansade som fan. pratade med johan renck om hur det känns att se ut exakt som ingmar bergman. han tyckte det kändes ok.

absolut vodka mailade och frågade om jag kunde göra en låt och en video till deras nya världsomspännande web-kampanj. absolut! sa jag. inspelning på spy bar nu på lördag 18 aug. vi vill ha alla de vanliga spy bar-stammisarna där - ni vet vilka ni är. samling kl 15.00 i vita baren. ta på er era snyggaste kläder och se det som en rolig förfest. vi håller på till klockan tolv. puss!

det finns som bekant en myspace-sida som heter "spy bar throwed me out", startad av magnus talib, för de som blivit utslängda från spy bar. efter mina bravader häromkvällen känner jag mig manad att toppa detta och kontra med att starta facebook-gruppen "spy bar carried me out".

breaks down like this. onsdag kväll, 01.30. efter några glas rosé på spymlan vill jag, lina, linda, elise och emily gå vidare till spy bar. alla blir insläppta utan problem, utom emily som har flipflops - en regel de börjat med av säkerhetsskäl eftersom det är så mycket glaskross på golvet. jag börjar argumentera med vakten om detta ganska ihärdigt, vilket till slut leder till att de säger att jag inte är välkommen själv heller.

jag blir nu fast besluten om att reda upp situationen genom att prata med någon därinne. problemet är bara att de inte vill släppa in mig. det verkar som om det bara blir värre ju mer jag försöker tala för min sak. ok. då får man väl ta till alternativa metoder. jag smiter in i rökrutan. tar mig obemärkt bort till dörren och hinner precis slinka in när vakterna får syn på mig. jag hinner halvvägs upp för trappan innan vakten får fatt i mig men jag grabbar tag i ledstången, sliter mig och springer upp på garderobsplan! "vad håller du på med, du är ju inte ens full!" skriker vakten och rusar efter och får tag i mig igen. jag. försöker slingra mig och springa upp för nästa trappa, varpå två vakter - japp, här kommer det - kopplar ett stadigt grepp om armar och ben BÄR mig nedför trappan och ut genom dörren.

att jag - ifall jag skulle lyckas ta mig in därinne - genast skulle bli uppletad, identifierad och utslängd finns inte i mitt huvud just nu. där finns bara en sak, och det är att ta mig in. inget får stoppa mig. jag smyger mig fram till personalingången, och slinker in efter en föga ont anande anställd. hinner fram till första trappan innan jag blir påkommen av en vakt som greppar tag i mig och genast föser ut mig med bestämt handlag.

jaha. så står jag där. och kommer på den eminenta idén att ringa lena, som är den som har hand om listan. jag säger att jag har lite problem med att komma in och hon lovar komma ner och hjälpa mig. efter några minuter är hon nere på markplan - härligt, nu ska allt ordna sig! men tyvärr förklarar hon för mig att jag borde ringt henne innan jag försökte smita in. som det ser ut nu ser det rätt mörkt ut för mig. vakterna kommer helt enkelt inte ge med sig efter det här - de är de som ytterst ansvarar för säkerheten, och det är deras beslut.

jaha. jag går fram till tom istället. "tom, kan du inte ta in mig via personalingången?". "men karin jag kan verkligen inte det, jag kommer få sparken om jag försöker med det". "men kan du inte åtminstone försöka?".

jag har, som ni kanske förstår av det här, väldigt svårt att acceptera ett nederlag. det är i princip omöjligt för mig rent känslomässigt. ju mer motgång jag får, desto mer triggad blir jag att lyckas. jag har heller inte speciellt stor respekt för regler- jag blev ofta utslängd ur klassrummet, ända upp i högstadiet, och när jag bodde i LA och hade bil insåg jag att jag var en levande trafikfara. (en gång backade jag på en motorväg för att jag missade en avfart. mitt i natten och för sig, men med snuten precis bakom - jag fick betala 140 dollar i böter och gå i trafikskola en hel dag.)

jag ringde till tom nästa dag och hörde efter om allt var cool och det var det, och jag är välkommen igen. det blir nog lugnast så.