Nyheter

jag har inte gråtit på flera veckor. minst tio tror jag. innan dess grät jag typ en gång i veckan, eller åtminstone varannan kanske, i säkert två år. vad har hänt?

jag svänger hela tiden mellan att vara extremt uppspelt och glad och att vara låg, men på senaste tiden har jag varit sur istället för att vara ledsen. det är mycket skönare. att vara ledsen är så förlamande. att vara arg är frustrerande men samtidigt ganska lyxigt på något sätt. idag har jag varit skitsur hela dagen över att mitt bredband krånglat. jag går omkring och svär och skriker högt hemma och när jag åker tunnelbana tänker jag elakheter om oskyldiga människor.

det är otacksamt att vara sur och det är därför det är lyxigt.

åh söndag, underbara söndag. vaknade nångång på förmiddagen. drog mig länge. gick upp och handlade frukost. och nu sitter jag i min soffa med skållhett earl gray, stor sjal om halsen, filt runt höfterna och laptop i knät. idag ska jag bara vara hemma och fixa små roliga saker. som att zippa ihop wavfiler och skicka till en kompis som vill göra en remix på mänsklig, plocka ihop grejer till mitt interaktiva rum på absolut.com-sajten, maila sandra och roger som jag skulle gjort för en vecka sen. musikrelaterad business som inte varit akuta och som därför inte hunnits med i deadlinestressen men som är perfekta att dona med en sån här söndag.

en bra vecka och en bra helg har det varit. skrivarverkstad måndag kväll, barnpassning tisdag, midweek sunday roast hos elise och jemma på onsdag. i torsdags var jag och ebba och brorsan på skins-vernissaget i färgfabriken som vice ordnade. fina bilder men rätt trist fest. inget gratis överhuvudtaget - jag har inga problem med att betala 35 spänn för ett glas vitt eller 40 för ljummen burköl men jag tycker det är lite konstigt tänkt att bjuda in till fest och sen inte bjuda på något, särskilt när det är utanför tullarna och det är lite bökigt att ta sig dit. well well. vi stack till riche där jag hamnade i soffan mellan jonas leijonhufvud, sigge eklund och kristofer stenberg och hade intressanta diskussioner om kärlek så kvällen fick ett lyckligt slut ändå.

och så i fredags var det dags för din morsa! först mötte jag mona, tesa och jossan och tog en sväng till galleri kleerup och fiendens vernissage. sjukt snygga verk. jossan och jag funderade på att köpa ett var. "vadå, det är bara att ta mer lån på lägenheten!" var hennes svar på att jag kanske inte hade pengarna just nu. rätt attityd. ebba anslöt. till söder en sväng och möta upp lina. vid halvtio taxi till vassa. hasse dök ut ur taxin samma ögonblick som vi. sen var det bara att duka upp och köra igång. kalle hade hoppat in bakom baren eftersom andreas var ledig, höga nostalgipoäng! min första låt var george harrisons "my sweet lord". sen började folk droppa in. lika trevligt som alltid. tyvärr hade mixern ingen mick-ingång. annars hade vi planerat lite aro-toast, jag hade faktiskt micken med mig och sladden tog upp halva handväskan så det kändes ju kymigt.

när vassa stängde drog jag till spy bar där jag var kvar till halvfem av någon anledning. diskuterade romankonst med olivia och burre med per nunstedt. roligt.

igår kände jag mig väldigt sliten. efter en dags skrivande hemma hos syrran stack jag över gården till jemma och elise och blev kvar hela kvällen och bara softade. vann femtio kronor i vadslagning. åkte hem med världens snabbaste taxichaufför, 140 kronor mellan tjärhovsgatan och gärdet. måste vara rekord. stupade i säng och sov gott.

tittar på "sex lektioner i kärlek" på svt, en amerikansk dussinfilm från 1998 med hon i x-files och angelina jolie. den är härligt intrigsåpig men jag vill inte titta klart på den för jag hatar relationsfilmer med lyckliga slut. de är roten till allt ont. det är de som gör att folk tror att man kan bli kär i nån och sen när allt verkar gå åt helvete inser den som bröt upp att den inte kan leva utan den andre och springer hem och ringer på hos den andra mitt i natten.

men i själva verket så skiter alltid den ena i den andre.

torsdagkvällen förvandlades hyfsat otippat till en mastodontutgång som innebar björn borg-fest på clustret, riche, berns, spy bar och någon slags efterfest hemma hos mig klockan halvsex på morgonen med rödvin som spilldes ut på min vita matta till tonerna av tracy chapman. följande dag försvann i nåt slags bakisrus, så gårdagens utgång reducerades till att titta in på black market-festen, häng hemma hos tesa och ett besök i nyinvigda gubbrummet, som vi genast döpt om till gummrunket. hem redan halvtvå.

vaknade utsövd och återställd i morse. läste mail från micke elmenbeck som från sin skog i england krävde att jag jobbade helg. fixade två texter och skickade. sen till elverket för att käka brunch med jossan, mona och nina. södertjejerna var helt lost på östermalm och kom tjugo minuter försent helt oberoende av varandra. efter revbensspjäll, ceasarsallad och våfflor promenerade vi till magasin tre för deras retrospektiv. gillade john bocks och ernesto netos grejer bäst. vi kanske var lite fnittriga dock, jossan kunde inte sluta skratta när jag råkade nämna att jag markerar mina ägglossningar i kalendern med en dödskalle.

ikväll är det 30-årsfest hos min kusin. hon är en jävel på matlagning så det blir tveklöst en kulinarisk höjdpunkt.

forskarna definierar förälskelsen som "a goal-directed state " - ett målinriktat tillstånd som kan ge upphov till såväl eufori som ångest, är svårt att kontrollera och karaktäriseras av intensiv fokuserad uppmärksamhet och besattartade tankemönster. med andra ord, en förälskelse är i det närmaste en sorts psykos. man borde alltså inte ta de känslor eller viljor som framkommer under en förälskelse på allvar, eftersom de är ett resultat av ett sjukdomstillstånd.

problemet är att det är just det man gör. man tar beslut som får enorm inverkan på ens vardag. man blir ihop med människor som, när förälskelsen gått över, man inte ens står ut med eller i bästa fall bara tråkar ut en.

man borde göra precis tvärtom. man borde välja ut en människa i ens omgivning som man gillar att vara med och attraheras av - trots att man inte är kär i den - och bli ihop med den. för det måste ju vara att vilja vara med någon på riktigt: att vilja vara med någon utan den där temporära tjuvkopplingen i hjärnan som är förälskelse. det är ju ändå där man kommer att hamna sen, ett antal månader senare, hur förälskad man än var i början. och då är det väl bättre att man valt den där personen när man var vid sina sinnens fulla bruk.

samtidigt vete fan om jag själv hade haft så stor lust att bli tillsammans med en kille som kom fram till mig och sa "jag är inte kär i dig och just därför vill jag bli tillsammans med dig, eftersom jag kan bedöma dig objektivt och du trots detta får väldigt höga betyg". lite oromantiskt, liksom.